Masochistia

Masochistia bloggar: En session från minnesbanken

Jag minns det som igår.

Han hade knutit fast mina händer, hängt upp repen i taket och spänt åt så jag inte kunde stå helt bekvämt. Så fick jag stå i vad som kändes som timmar, bara stå där som en slags installation medan han fortsatte sin vardag. Han lagade middag till sig själv som han sedan avnjöt ståendes lutad mot väggen framför mig, medan han betraktade min uppenbarelse. Jag fick några matbitar, men inte mer än att jag skulle hålla hungern närvarande. Han tog hand om tvätten, arbetade lite hemifrån på datorn och jag var övertygad om att alla småsysslor var påhittade för att göra mig mer irriterad. Emellan varven drog han till repen mer så att jag till slut stod så mycket på tå jag kunde. Ibland frågade han om jag behövde vatten, när jag började svara nej så beordrade han att jag drack ändå.
– Du kommer behöva vätskan.

Det var på vintern så mörkret kom snabbt, han tände ljus och gjorde det mysigt. Han konverserade med mig som om jag satt i fåtöljen och betraktade honom. En tystnad skapades som avslöjade att blicken var fastetsad på min ryggtavla, han kom närmre och medan han gick runt mig smekte han lätt med pekfingret på den svala huden.
– Det är så tråkigt att det här är vad jag måste göra för att få dig mottaglig. Att trötta ut dig mentalt och fysiskt hade varit så mycket lättare om du inte var så obstinat….Fryser du?
– Ja.

Han försvann bort mot soffgruppen och när jag trodde att han skulle hänga en filt över mig kände jag istället den brännande stearinen som rann ner längst med ryggen. Han ställde de stora blockljusen på bordet och tog tag i min underkäke så jag såg på honom.
Bättre så?
En snara sattes runt min hals, löst. Han förklarade att desto mer jag rörde på mig desto mer skulle den dras åt.
– Vad är det vi brukar säga, hjärtat?
– Mind over matter.
– alltid.

Sedan började han och slutade inte förrän blockljusen brunnit ut. Min nakna kropp kläddes med stearin som sedan slogs bort av tillhyggen och hans bara händer.
Det finns inget redskap här som du inte tycker om, vad säger man då ?
-Tack. Tack så mycket.

Känslan när halsen blivit så pass ansträngd av tunga andningar och stön varvat med ömsom skrik och strypningar att kroppen alstrade tjockare saliv för att försöka reparera sig. Svetten som rann ner över ansiktet samtidigt som jag frös och var varm på samma gång. Han kavlade upp armarna, knäppte upp skjortan och drack vatten. Jag skrattade hest och viskade
– Varför är du svettig för när jag är den som anstränger mig här?
Hur han fnös till och log. Han kysste min kind och sa ”Du vet att jag älskar dig, din vildmara!” innan örfilarna vinade.
När jag klev in i subspace avlöste sig orgasmerna med varandra till rytmen av tårar och mer slag. Snaran försvann och vi knullade som förbannade vildar under domedagsnatten. Sedan knöt han loss mig och bar in mig till duschen där jag satt i hans famn tills kroppen var både varm och ren. Sen minns jag inget mer. 

I tre dagar var jag kvar och togs om hand efter det. Min kropp smörjdes in med salvor, vi var konstant nära varandra och det intima sexet var balsam för oss båda. Den andra natten kom tårarna. En mental koppling till att kroppen började återhämta sig och musklerna slappna av mer. Han var fantastisk, men samtidigt hade han haft år på sig att förstå. På morgonen den sista dagen tog han med mig till skjutbanan, han bad mig skjuta fem gånger med all min fokus. Han kollade på måltavlan, kramade om mig, kysste min panna och sa

- Nu kan du åka hem igen, hjärtat. Nu är du tillbaka.

7

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *