Masochistia

Masochistia bloggar: Halloweenminnen

Just nu ligger jag i sängen med min dator och en kopp kaffe vid sängbordet medan jag hör hur barnen leker i ett annat rum tillsammans med honom. Jag har fått sovmorgon och han har axlat rollen som mig galant åt de små liven. Egentligen skulle han och jag varit iväg den här helgen på romantisk BDSM-resa, men ibland klaffar inte livspusslen så vi vräker i oss godis och firar halloween med småttingarna istället. 

Jag minns förra året så väl, vilken helg det var! Jag var där med en annan partner, det blev vår sista utlevnadsfest innan relationen tog slut. Vi hade en maktförskjutning där jag var Dominant och hon undergiven. Hon var makalös (ÄR makalös fortfarande) den helgen. Det finns en herrgård för pervon. En enorm byggnad med flera våningar och en inredd källare som har fler rum än ni kan tänka er, varje rum inrett i ett tema passande för utlevnad. De anordnar en halloweenhelg varje år för invigda BDSM-utövare och förra året åkte jag och min dåvarande dit. Jag sörplar som sagt just nu på kaffe i min familjeidyll så jag tänkte dela med mig av en text jag skrev efter förra årets halloweenupplevelse, så får ni hålla tummarna att jag och min partner kommer iväg nästa år istället.

I helgen besökte jag herrgården för första gången. Förhoppningarna var höga efter att ha fått höra andras erfarenheter och minnen som skapats i källarens många Dungeons. Deltagarlistan bestod av namn som jag till stor del inte hade haft nöjet att träffa än, så tillsammans med henne var vi två nykomlingar. 

Vi deltog i en rundvandring med gedigen introduktion, byggnaden kändes större desto mer vi gick omkring och källaren var som en labyrint av snusk (dvs helt i min smak). Värdinnan som hållit i rundvandringen fick mig att känna mig välkommen med sin utstrålning och raka attityd, jag har alltid uppskattat de personlighetsdragen hos kvinnor. Föreningsmedlemmarna och de mer inbitna deltagarna bidrog även de till att det kändes naturligt att traska omkring i korridorerna och det var verkligen en fin känsla att landa i innan kvällen tog vid. 

Jag önskar att det fanns en herrgårds-bingobricka för källarens alla rum, för jag hade velat få bingo där om och om igen. Så många möjligheter och så lite tid! När jag blickade in i varje dungeon tog fantasin vid; ”där hade jag kunnat hänga”, ”på den där hade jag kunnat torterats”, ”vad fint om det där rummet vore ledigt sen”.. En annan gång, med en annan person. Så hon fick välja, för jag är snäll på så vis. Pick your poison, sweetheart. 

Att ha åskådare är inget nytt för mig, men det gav en sådan perverterad art deco-känsla av att vara inne i ett rum och hänga det blå repet för dörren så att andra kunde titta in. Som dåtidens cirkus med små tält man gick in i för att se på misfits och freakshows. Ett dockskåp för kinksters och vi var där att betraktas. Jag märkte av dem och exhibitionisten i mig knarkade uppmärksamheten som om det inte fanns en morgondag. Jag älskade det och ett begär att få visa en gnutta av den upplevelsen jag själv har som undergiven föddes, en annan gång med en annan person.
Sen försvann omgivningen från min fokus och kvar var bara vi, och den stunden tänker jag inte beskriva för er. 

Jag har haft det extremt ansträngt och påfrestande under en längre tid, så lördagen blev ett försök att bromsa i mina egna tyglar och det var ännu en sak som var härligt med herrgården; det var helt ok att bara vara. Man kunde sätta sig i de gemensamma utrymmena, ligga inne på sitt rum, ta en promenad. Alla var där på sina egna premisser – och det var helt ok. Trots vila fann jag inte riktigt orken och veckan som varit hann ikapp, spelade harpa på nerverna så känslorna inombords fick frispel. Till slut sopade jag ihop de bitar av mig som börjat lossna och jag fann min ork igen. En överenskommelse skedde om att kvällen var till för mingel och mys, samt ett rejält halloweenfirande förstås. Jag fick (och tog) chansen att prata med fler människor och jag spatserade runt och insöp stämningen till fullo. Den gav energi, människorna där genererade så oerhört mycket. Att få bli inbjuden att vara åskådare till andras sessioner, få observera dynamiker och samspel, små intima rörelser som bara syns för ett observant öga. Mikrouttryck paren emellan som gnistrade av kärlek. Det fanns så mycket gott hos många av de jag betraktade. Så oerhört fina. Och där på en soffa bredvid ett skelett saknade jag någon att vara på samma frekvens med. Någon som lade sin hand runt min nacke och tog kommando. Någon som sket totalt i det runt omkring och istället bara hade ögon för mig. Någon som sa åt mig att räta på ryggen och sätta mig ner. Masochisten i mig ylade i hopp om svar från månen. En annan gång…

Att fira Halloween på herrgården var en fantastisk upplevelse, rakt av. Arrangemanget, miljön, människorna, maten, stämningen, möjligheterna. Helgen hade allt; jag fick till och med betrakta ett frieri! Mitt sällskap vann pris för bästa kvinnliga utklädnad och jag frossade i hennes stolthet och glädje över det. Hon var oerhört vacker, ÄR oerhört vacker. Det finns nog ingen annan plats jag hellre hade firat helgen på, och det blev vår perfekta svanesång för vår maktförskjutning. En fantastisk helg för avslut och nya äventyr, så nu lämnar jag med trygghet tillbaka det jag en gång fick och inväntar med spänning vad framtiden ger oss på våra olika resor. Det jag däremot vet om framtiden är att jag mer än gärna åker tillbaka igen..och igen..och igen.

4

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *