Masochistia

Masochistia bloggar – när jag slickade upp mig själv från golvet

Det är något hemtrevligt med söndagar. Jag känner mig som en husmor när jag veckostädar och gör i ordning för kommande dagar, tänk att få finna en idyll i att torka köksbänken med grönsåpa! Jag går ut med soporna och min granne vinkar glatt. Hon är en äldre dam som alltid vill prata om hur fina vi är, jag och mina barn. Vi pratar om snöfallet som varit och jag lyckas klämma in ordet ”klimatångest” i sann PK-anda, check på den! Allt som saknas i denna Svenssonsöndag är egentligen kullerstensgator, lite fågelsång och en hopphage ritad på asfalten utanför. Kaffet är klart när jag kommer in igen och jag börjar med att baka. En kollega på jobbet kommer tillbaka från ledighet och jag vill visa att vi kollegor har saknat hen.
Det går inte inte att bli mer helylle än såhär, börjar jag vissla kommer säkerligen fåglar stämma in i sann Disneyprinsessa-anda. Jag stryker bänkskivan lätt och ler, minns tillbaka på en av alla gånger han tagit mig mot den. Men särskilt en gång kommer tillbaka till mig. Det var förvisso mot en annan bänkskiva, men jag tror inte ni kommer märka mig på orden i den detaljen.

Jag hade envisats med att plocka undan disken hos honom, fastän jag inte får. Han sa bestämt åt mig att sluta hjälpa till och sätta mig ner, men jag har rätt selektiv hörsel när andra säger vad jag ska göra även om personen i fråga råkar vara min Dom. Jag börjar diska, nervös över hans reaktion är jag på helspänn. Vad ska hända nu?
Han kommer upp bakom mig och lägger sina armar runt mina, sedan sliter han tallriken ur min hand och låter den falla ner i diskhon. Jag vänder mig om så vi står ansikte mot ansikte men jag förmår mig inte att möta hans blick. Han är tyst, vilket bara påverkar mig ännu mer. När jag gör ansats att säga någonting så avbryter han mig. Med lugn, mörk röst säger han;
Du behöver inte hjälpa till här. Jag tar hand om det.
– Jag vet men..
– Du tar hand om alla andra hela tiden. Sitt ner och låt mig ta hand om disken.
– Ja, okej. Jag ska bara..
– NEJ

Hans hand sveper om min nacke och drar mig närmre. I mitt öra viskar han att jag är den mest envisa kvinnan han mött. Sen blir han tyst igen och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det, så jag försöker gå undan. Han ler, kramar om mig och säger;
– Jag får helt enkelt låta dig hållas. Vill du städa så ska du få städa.

Jag fnissar till och tackar, försöker skämta bort att jag känner mig otillräcklig när jag sitter passiv när jag egentligen kan hjälpa till. Han lägger sitt huvud på sned, leendet försvinner och monotont beordrar han mig att ta av mig byxorna. Jag tappar min monolog, inväntar hans reaktion men när den uteblir gör jag som han säger. Min Dom lyfter upp mig på köksbänken, särar på mina ben och när hans fingrar tränger in i mitt underliv förstår jag ingenting. Jag blir belönad fastän jag borde straffas, vad håller han på med?!

Han vet precis hur han ska göra för att mina orgasmer ska avlösa varandra. Med ett stadigt tag om min hals med ena handen och den andra handen omsluten av min fitta fick han mig att skälva, där på köksbänken. Jag kom intensivt och min Dom lugnade sig. Vi kysser varandra och när jag tror att akten är över ser han åter allvarsam ut. Han ber mig att lyssna och ljudet lät som att han plaskade med foten. Jag försöker se efter vad det kan tänkas vara när han trycker in mig mot köksluckorna.
Smutsar du ner mitt kök?
– J..jag vet inte! Förlåt?
– Sa jag åt dig att titta?
– Nej..
– Vad skulle du göra då?
– L..Lyssna.
– Duktig flicka.

Han drog tag i mig så jag trillar ner på golvet i pölen av mina samlade orgasmer. Min Dom hukar sig ner och smeker mitt hår. Då slår det mig och hans ord ekar i huvudet ”vill du städa så ska du få städa”. Den jäveln! Varsamt men bestämt trycker han ner mitt huvud i den samlade fittsaften och beordrar mig att slicka rent golvet. Jag är arg på mig själv som inte såg det komma, men erkänner mig besegrad och gör som han säger. När han märker att jag lyder så sätter han sig bekvämt nära intill och betraktar mig med ett varm leende på sina läppar. Jag släpper honom inte med blicken och något säger mig att han mjuknar inombords, för han ber mig strax därefter att krypa närmre honom.
– M-men..men jag är inte klar?
– Du har varit jätteduktig, det räcker. Jag tar hand om resten, kom hit nu.

Jag kröp upp i hans famn och vilade huvudet mot det stora bröstet. Det hade blivit mörkt och vi hade glömt att tända lamporna, så vi satt där på köksgolvet ihopkrupna tillsammans. Han kramar om mig, smeker mitt hår och förklarar sin kärlek till mig, hur betydelsefull jag är och hur värdefull jag är för honom. Vi går och lägger oss, nära intill under hela natten.

När morgonen kom stod gårdagens disk kvar, och jag lät honom ta hand om den.

7

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *