Snuskzonen

Motorstopp på knullvischan

En sensommar på 00-talet när jag var i 35-årsåldern träffade jag välutbildade Emilia via en kontaktsajt av det mera städade slaget. Hon sökte upp mig där en kväll, vilket är rätt ovanligt att kvinnor gör med män, och var ungefär i samma situation som jag: nöjd med sitt stadiga särboförhållande men ville ha fler diskreta partners vid sidan av. Hon var rolig, vi kom jättebra överens i vårt chattande, vi var båda rakt på sak med våra sexuella önskemål, och de visade sig överensstämma. Så vi stämde träff redan dagen därpå i hennes trakter utåt Sundet.

Jag tog bilen dit. Emilia var några år äldre än jag, och när vi träffades visade hon sig dessutom vara åtskilliga år äldre än sitt profilfoto. Men vi promenerade en sväng i trakten, åt lunch, kom bra överens, åkte runt förvirrat i bilen på jakt efter en lugn hångelplats, och hamnade till slut på en avtagsväg i skogen långt ut på landet. Där flyttade vi till baksätet, hånglade och hade munsex: först kom hon en gång, sedan kom vi samtidigt. Svettigt i sensommarvärmen, hedonistiskt, trashigt! Och så, när vi hade fått på oss kläderna igen, visade det sig att bilbatteriet hade dött och vi inte kunde komma därifrån.

Jag hade vridit om bilnyckeln för att kunna veva ner rutan, och en halvtimme av påknäppta lysen räckte tydligen för att sänka batteriet. Fan! Men tack och lov för skogsborna: första bilen jag vinkade åt stannade, och karln fick flinkt igång min bil igen. Jag hörde hans tjej fråga Emilia vad i all världen vi hade haft för oss på en sån avsides plats. ”Ja du, det undrar jag med”, svarade hon. Jag körde hem Emilia till henne och var hemma strax före halv fyra.

Utöver en del chattande blev det ingen fortsättning för mig och Emilia. Jag kunde inte bjuda hem henne, hon ville inte bjuda hem mig, och jag hade inte lust att betala för hotellrummet hon tyckte jag kunde boka. Men vi hade ändå några fina timmar tillsammans den där dagen, med bra konversation, bra sex och en liten katastrof som löste sig enkelt och blev en bra historia. Utan den hade jag nog inte kommit ihåg henne så väl.

/Lektorn

1

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *